freddiejohansson

Jag får inte ge upp, Jag får inte falla dit, får inte bete mig likadant, sjunka till samma sandlåda nivå.
Någonstans blir jag rädd för dig, rädd för bekräftelsen Att.
Och någonstans blir jag rädd för mig själv och mina tankar kring dig, du pendlar så, och gör mitt och människor i din omgivnings liv instabilt.
Jag orkar inte mer, Jag har ingen energi kvar, ingen ork och ingen lust.
Just nu går jag på reserver och känner mig allmänt sliten och tärd, näst intill att bara stanna, ta en paus, en oändlig paus utan start, men Något i mig är mer rädd för att ta den pausen än att härda ut.
Ännu är inte reserven slut, jag tänker lägga allt mitt krut på skolan, så att jag blir ett problem lättare

Rukutkututung