Varför leker vi med elden?
Varför leker vi med elden, när vi vet att det gör ont?
Istället för att bearbeta den desperata känslan av att någonting fattas, leker vi med elden
som om det vore självklart
Vi puschar oss själva in i det sista för att hitta något annat, något bättre
för att övervinna rädslan att förlora
Det kallas olaga intrång i sig själv
Då ingenting längre existerar på riktigt, då allt faller faller samman utan någon som helst förvaning, då leker vi med elden
som om det faller sig naturligt
Vi försvinner i en mängd utav falska förhoppningar
Det blir till ett måste, för att få reda på sin egen smärtgräns
Hur långt kan man gå innan man förlamas?
Vetskapen om att det finns gånger då man inte bränner sig gör leken spännande
till en början
Tanken av att för en gångs skull tappa kontrollen, fullkomligt ut, gör allting till ett äventyr
Varför leker vi med elden, när vi vet att det gör ont?
För att innan det gör ont, innan någon skada är sked
där elden det som håller våra sinnen vid liv.
