freddiejohansson

Idag har jag varit fruktansvärt rastlös, satt å små snacka på msn, proppade i mig glass ( vilket blivit en vana den senaste veckan ) och hade allmänt tråkigt, Huxflux någonstans mitt i all tristess beställdes en tågbiljett till Stockholm.. ? Haha
Så nu är jag färdig packad och klar med allt jag måste vara klar med, skall alldeles strax dra mig mot stan för att hoppa på en 3 timmars tågresa mot storstaden där jag möts upp av Andréas, Imorgon lär det förmodligen bli stan och lite shopping?

Hej hopp sug min snopp !

För exakt ett år sedan, just denna vecka, var en mycket rolig och händelserik vecka i mitt liv, jag fick ett Mail om att gå en visning för make up store i Eskilstuna, Äventyrslysten och sugen på att se annat än Göteborg tackade jag ja till detta jobbet, packade en västa och satte mig på tåget utom några direkta planer förutom en vilja att spendera ett par dagar i sthlm och försöka hinna med att se lite utav storstaden.
Väl framme i Eskilstuna träffade jag mycket nytt folk, och en del var Goa som jobbiga, tråkigt nog minns jag inga namn, eller har kontakt med någon direkt.
Visningen var Halloween inspirerad, och var till stor del ett rollspel / skådespel.
Vilket glädje mig var att Frida och Jennifer hade tagit tåget till Eskilstuna för att se visningen, Vi 3 tog sedan tåget mot sthlm, där jag mötte upp en praktiskt taget främmande person som jag fick sova hos!
Denna personen tog dem kommande dagarna med mig på olika sorters äventyr, det var utgångar till slottsvandringar, Helt okej, kul att någon vill ägna tid att guida mig. ( det är inte så illa som det låter)
Och mitt i allt detta träffar jag för första gången Daniel Nyback som kommer att bli en vän till mig.
Jag, Frida och Daniel träffades på ett “hak” där vi drack bärs ihop, Senare under veckan sprang vi in i varandra igen på Café Operas Halloween party. Någon månad efter att jag besökt sthlm återförenas jag och Daniel i en modelltävling vi båda medverkade i. Sen dess har vi hållit kontakten.


Och just nu sitter jag och funderar över sthlm. Även detta lov var tänkt att spenderas i sthlm, vilket sket sig lite halvt när jag låg hemma med feber för en vecka sen i tron om att vara dålig ett himla tag framöver.
Men nu är jag frisk och riktigt sugen på att komma iväg och få göra något annorlunda, träffa lite nya folk, Parta lite och se vad sthlm har att erbjuda.. Men ännu är inget bestämt. Hade varit grymt najs om jag faktiskt kom iväg!




Lite folk som medverkade i visningen.

Idag var det Göteborg som stod på schemat.
Dock började dagen inte så bra, trots det strålande vädret.
Kom till busshållplatsen, och då visar det sig att bussen inte alls går som jag hade tänkt mig, inser att jag glömt ta Deo efter duschen, och halvvägs mot mitt hus / deo, inser jag att jag kommer inte hinna hem tills nästa buss går, jag går då tillbaks till busshållplatsen och får syn på en buss, när jag har ca 2 steg att ta för att kliva på bussen stänger kärringjäveln bussen, skakar på huvudet och rullar vidare.
Jag satte mig i busskuren och där fick jag sitta 30 minuter innan ytterligare en buss dök upp, denna gången tog den mig till stan där jag mötte upp Emma och Sarah, och självklart hade Sarah med sig Deodorant till mig! Hon är en pärla.

Vi gled omkring på stan och shoppade, Jag fick köpt min efterlängtade halsduk från Zaras samt en farfarströja och en skjorta!
Det blev som alltid då man är i stan, en sushi till lunch, denna gång på Super sushi i Linné


svettandes i väntan på bussen

Tur man har ngt att pilla med under tiden..


Emma provar en svart klänning och en ljus päls väst, som förövrigt var as fräsh i verkligheten.
det blev hennes inköp för dagen.


Hur skön är inte denna bilden då?! Älskar att Emma ploppar upp bakom mig med minen
"hallå HJÄLP jag drunknar"


Här är mitt köp för dagen. En baby blå skjorta med vita ärmar och krage, farfarströja samt min mycket efterlängtade svarta halsduk!

Nu sitter jag och inväntar hemmafruarna!! Skall ta och ringa koka en signal nu!
PUSS!

Jag städade precis hallgarderoben lite granna, letade efter ett par skor jag inte sett på länge..
Hittade en hel del skor som det stod Freddie på.
Jag har lite utan en Skofettish antar jag, jag älskar att handla skor! Skor och jackor !
Ngn gång i dagarna skall jag ta någon bild på lite utav mina jackor så ni kan få se.

Haha här är några utav mina skor. Dem jag hittade i hallgarderoben iaf.. ^^

rad nr 1 =  enbart svarta, Mesta dels kängor 
rad nr 2 = Bruna och vita, blandade
rad nr 3 = blandade skabbiga skor.

Idag Tog familjen Johansson en tripp nedåt i landet för att handla lite skit !
Det blev 3 kundvagnar fulla med allt mellan himmel och jord.
Det som sakerna hade gemensamt var att dem alla var köpta på Gkå’s i Ullared!
Vilket trevligt ställe det där Ullared är.
Dock har det en förmåga att ruinera mig, man har en inställning av att allt är så galet billigt, så man bara plockar på sig, det man inte har med i huvudet är att alla små kostnader oftast blir en stor summa i slutändan.
Jaja idag var jag väldigt sparsam om man jämför med mina tidigare besök på Ullared.
Idag fick Mor stå för dem stora inköpen.

Här är några bilder på mina inköp


En röd Oversize skjorta + en grå stickad kofta


Galen Snygga kängor !


6 st skarfar / halsdukar att matcha skjortan, t-shirten osv.

Hej å sug min stortå.. Sitter och envist pillar med tungan på den ömma visdomstanden som trycker sig fram allt mer för varje dag!
Något annat som växer för varje dag är min panik och Loya inställning till vardagen.
Har nu varit hemma en hel vecka från skolan pga av sjukdom (jävlig jobbig sådan) och vill inte veta hur mkt jag ligger efter.
Är medveten sen innan att vi skulle denna vecka ha
Naturprov
Religions förhör
Svenska prov
Historia tenta
Och kan bara hoppas på att det inte tillkommit så mkt annat än det väntade Filosofiprovet näst nästa vecka.
Idag fick jag mitt Höst lov, och är medveten om att jag borde plugga och ta igen allt jag missat på dessa dagar jag varit sjuk, men min kropp, hjärna, hjärta ja , vad det nu kan vara säger iaf “Helvete heller” det enda jag vill är att bli helt frisk sticka här ifrån och göra något kul, har inte haft kul på evigheter.. Eller jo imorse då jag öppnade tidningen och fick se en invalid flicka i en “ gå-hjälp-maskin” där det stod “ FULL FART ALVA” och så blåste det lite i hennes hår.. Det såg så otroligt missanpassat och dumt ut.

Jaja som läget ser ut nu skall jag göra en kopp te, sätta mig ute en stund andas frisk luft och lyssna på rock.
På måndag blir det Ullared och det innebär alltid minst 2-3 nya par skor.
Wiee

Btw skulle jag kunna strypa den där Basshunter. Hatar hans jobbiga äckliga reklam avbrott på spotify och smörklicken Måns Semelröv är inte sämre.

Go to hell uglyfucks!

Rihanna har släppt en singel från det kommande albumet.
Jag tycker Rihanna gör denna balad grymt bra! Hon har mest sysslat med uptempo låtar innan.
Är det en kampsång mot mr Brown ? Eller tycker hon bara att texten kommer fram bättre genom en balad ?

Nu har jag konstant sedan torsdags legat febrig, halv hög och jätte blödig i min säng små gråtit till jätte töntiga filmer !
Och jag som knappt kan gråta vanligtvis?!
Det som är mest skumt är att jag gråter inte till det sorgsna utan det mest konstiga och opassande man kan tänka sig.
Förut rann en tår till häst som sprang på en äng ?! Hallå liksom.
Jag skyller på denna sjuka som dragit sig över mig. Just nu känner jag mig som en stor ballong! Fylld med cannabis rök och ett harem av raveande idioter!? Tror det är för dem 4 värktabletterna jag tog för ett tag sen.
Nu skall jag försöka gå in i duschen, vilket lär vara behövligt.

Typ så här mår jag innuti när jag tar medecinen!

I gårdagens inlägg skrev jag om en osäkerhet och press. Inte för att finna medlidande eller tröst, bara rent ut av få ur mig det som för tillfället tyngde mig, och först då man får ur sig saker kan man bearbeta dem och tillslut lämna dem åt sidan.
Jag har aldrig varit en hejare på att skriva innan, har aldrig fattat grejen med det hela.
Men jag tror jag börja se finessen i det. Att ägna en 30 minuter åt skrivandet och bara låta ett vitt papper fyllas av exakt det som fyller mitt huvud är ett sätt att få ur saker som inte alltid är lätta att säga muntligt till någon.
Skrivandet har blivit en ventil för många,

Och jag tror på det

Jag har ett stort problem.
Jag är så enormt rädd för att bli en person som lämnas kvar, ensam. Jag vet hur det känns att vara villig att ge upp och göra allt för att nå till ett mål, medan man hjälplöst ser på hur man endast glider ifrån målet längre å länge för var dag.
I få fall där jag känner WOW till en människa blir jag helt upp över öronen besatt av den, jag tänker på hon/honom 24/7 och vill bara vara hon/honom nära. Men samtidigt som jag känner denna längtan känner jag en stor rädsla för att umgås eller träffa personen, enbart för att jag inte vill göra hon/honom besviken på mig. Hur jag ser ut, hur jag beter mig, hur dan min kropp ser ut, osv.
Jag kan inte ta in i mitt huvud, I alla fall inte seriöst att någon tycker om mig, inte på det där speciella sättet, inte mer än vän. Hur kan jag vara speciell och unik på ett sätt som inte en annan person kan fylla?
Får jag en komplimang tänker och ofta 3-4 gånger, det är ironi, personen driver med mig, eller så är det jag som
tolkar “orden” för starkt, att ord tappar sina betydelser är inget snack om saken.
Och därför suger jag på att Antingen förstå att någon är intresserad, eller själv låta mig bli intresserad.
Jag jämför mig själv för mkt med andra, och känner en konstant press och ångest för att räcka till,
vilket leder till att jag ofta försöker förändra mitt yttre, hitta en annan väg, och livsstil..
Är det inspiration, eller känslan av att vara sämre?

Alltid när jag går förbi ett fönster, sneglar jag för att se min spegelbild, inte för att “njuta” utan för rätta till felen.
Det är en osäkerhet som jag inte bestämmer över, den finns bara där undermedvetet
I många fall letar jag fel, eller stör mig på små saker, glömmer av att vara flexibel och se på saken/saker utifrån andra perspektiv än mitt eget.
Någonstans tror jag det hör ihop med min osäkerhet att jag har svårt att släppa in någon på livet?..

Jag letar fel, I en strävan om att bli felfri..

Man kan likna mig med ett Ekosystem, skulle vi utrota en speciell art skulle hela samspelet bli katastrof och gå under,

Jag har funderat många gånger på det här med komplex, visst granskar man sig själv hittar man mängder av dem, men om man backar ett par steg och kollar över helheten, så är den inte lika taskig som när man går igenom kvadrat cm för kvadrat cm.

Skulle jag bara sluta granska mina små kvadrat cm, leta fel och bara acceptera hurdan jag är. Och inte hurdan jag borde vara.

Först då skulle jag finna mig i helheten, mitt “ekosystem” skulle fungera lättare så.

Jag har tar upp kampen mot det undermedvetna


( nu låter jag som ett psykopat offer med en gråsvart vardag, som endast ser på livet ur en destruktiv och negativ synvinkel. Men sådant är inte fallet, detta inlägg är bara väldigt fördjupat på just en negativa front. För bortsett från min osäkerhet om ideal och mitt yttre, har jag ovanligt lätt för att släppa folk in på livet. Och jag är en allmänt glad sprallig nyfiken människa!. Vi alla har stunder då vi granskar och tänker för mkt på för lite.)

Jag vet ingen människa i min omgivning som funnits där för mig till 100% oavsett vad det har handlat om, vad för skit jag satt mina vänner i, min familj eller mig själv. Ingen förutom en.
Linnéa My Johansson Stjärnfeldt är en mycket speciell kvinna, hon har ett band till mig som ingen annan har.
Hon är den enda människa jag 100% fullt ut aldrig någonsin kan känna avund till eller helt av strunta att bry mig om.
När livet leker och det går bra för dig Linnéa då skall du veta att då lever jag, oavsett period i mitt liv, du är någonstans en andra hälft och ett ljus, och det går inte att undgå att reflektera och skina i de ljus du utstrålar.
Du har inte haft det lättast på alla fronter genom dessa dagar trotts din charm och utstrålning , Men jag vet, känner och ser hur du mer och mer blommar ut, blir vackrare och växer ju mer tiden går, det är saker jag aldrig tidigare tänkt på, hur vi människor dagligen förändras utvecklas och växer. Men förmodligen är det den distans vi nu har oss emellan som visar dem stora förändringarna.
Jag vet att du är en kvinna med enorma ambitioner och potential som kommer att växa dig enormt stor i mångas ögon och du kommer att gå långt,
Det jag vill säga är att hur långt du än går kommer du alltid vara med i mina tankar, och du kommer aldrig att kunna växa dig stor nog att inte ha en plats i mitt hjärta.

Linnéa jag älskar dig <3